Sambandet mellan konjunkturen och arbetsmarknaden i Sverige

Normalt finns det ett förhallandevis starkt samband mellan variationer i BNP och
aktiviteten pa arbetsmarknaden. Detta samband har intresserat ekonomer länge.2
Konjunkturnedgangar paverkar arbetsmarknaden negativt, sysselsättningen faller och
arbetslösheten stiger, medan konjunkturuppgangar paverkar den positivt. Men under
den senaste konjunkturnedgangen, som följde av den globala finansiella krisen under
hösten 2008, verkar det som att sambandet mellan konjunkturen och arbetsmarknaden
har försvagats. BNP föll med nästan 5 procent utan att arbetslösheten steg som
förväntat, givet historiska samband. Denna ekonomiska kommentar syftar till att analysera
sambandet mellan konjunkturen och arbetsmarknaden och studera hur detta
samband har sett ut över tid.

Det är normalt med eftersläpning

När produktionen ändras, ändras ocksa aktiviteten pa arbetsmarknaden. Det sker
normalt med en viss tidsfördröjning. Detta mönster förekommer saväl i Sverige som i
andra länder. När den totala efterfragan i ekonomin förändras behöver manga företag
ställa om sin produktion. För företagen är det förknippat med vissa kostnader att anpassa
storleken pa sin arbetsstyrka. När efterfragan varierar är det därför rationellt för
företagen att pa kort sikt istället variera hur mycket man använder sig av den befintliga
arbetsstyrkan. I ett typiskt förlopp vid konjunkturförändringar ändras produktionen
i företagen först, därefter insatsen av arbetade timmar i produktionen och slutligen
även storleken pa personalstyrkan i företagen.

Tre faser i upp- och nedgangar

I inledningen av en konjunkturnedgang är det vanliga att man drar ner pa produktionen
utan att antalet arbetade timmar förändras i motsvarande omfattning. Det
innebär att företagens befintliga resurser utnyttjas mindre effektivt och att produktivitetstillväxten
sjunker. Företagen anpassar inte antalet arbetade timmar till den lägre
produktionen med en gang. Att det tar tid kan ha flera orsaker. Den lägre efterfragan
kan av företagen i ett initialt skede uppfattas som temporär. Det tar ocksa tid för företagen
att planera hur de ska använda den befintliga personalen efter de nya förutsättningarna.

Först i nästa fas av konjunkturnedgangen anpassas antalet arbetade timmar. Företagen
kan i detta skede exempelvis välja att ändra antalet skift, stoppa/minska nyanställningar
eller att vidareutbilda befintlig personal. Detta innebär att antalet arbetade
timmar anpassas utan att antalet anställda gör det, det vill säga medelarbetstiden
minskar. Tidsförskjutningen mellan BNP och antalet arbetade timmar har sedan 1981 i
genomsnitt varit ett kvartal i Sverige.3

1 Författarna tackar Michael Andersson, Mikael Apel, Jesper Hansson, Björn Lagerwall, Christina Nyman och Stefan Palmqvist för värde-
fulla synpunkter. Eventuella felaktigheter i kommentaren beror enbart pa författarna. De synpunkter som framförs i kommentaren är
författarnas egna och inte Riksbankens.

2 Se till exempel Okun (1962), Kydland och Prescott (1982), Christiano och Eichenbaum (1992), Kydland (1995) och Millard m.fl. (1997).

3 Ett kvartal är den tidsförskjutning som ger högst korrelation mellan variablerna under perioden 1981:1-2009:4.

I en tredje fas anpassar företagen ocksa antalet anställda till den lägre efterfragan.
Det finns flera orsaker till att detta dröjer. För företagen är personalomsättning förenat
med kostnader. Den svenska arbetsrättslagstiftningen är förmodligen en betydelsefull
faktor i detta sammanhang.4 Att säga upp personal tar tid och under en sadan process
kan produktiviteten hos de anställda vara lägre. Företagen kan ocksa se framför sig att
det kan bli svart att fa tag i kompetent och rätt utbildad personal när efterfragan tar
fart igen.5 Tidsförskjutningen mellan BNP och sysselsättning har sedan 1981 i genomsnitt
varit tva kvartal i Sverige, alltsa ett kvartal längre än tidsförskjutningen mellan
BNP och arbetade timmar. Diagram 1 visar utvecklingen av BNP och sysselsättningen i
Sverige under perioden 1981-2009.

I detta avsnitt beskrivs enbart faserna i en konjunkturnedgang. Det omvända gäller
vid en uppgang, det vill säga först ökar tillväxten i produktionen utan att de arbetade
timmarna förändras i motsvarande omfattning och sa vidare.

”Labour hoarding” och ”jobless growth”

Att företagen inte anpassar den befintliga arbetsstyrkan direkt när efterfragan ändras
är alltsa rationellt och normalt. Det innebär ocksa att sysselsättningen utvecklas
mer stabilt än vad produktion och arbetade timmar gör. Att företagen i perioder da
efterfragan viker kan välja att ”övervintra” med den befintliga personalen, benämns
ofta av ekonomer som labour hoarding. Ett sadant skede kan följas av en period med
ekonomisk tillväxt utan sysselsättningsökning, ofta benämnt som jobless growth. Att
företagen väntar med att nyanställa kan förklaras av att de har lediga resurser att
använda da efterfragan i ekonomin ökar igen.6 En viss grad av labour hoarding och
jobless growth är saledes normalt över en konjunkturcykel. När perioder av labour
hoarding och jobless growth blir ovanligt langa reses dock fragor om hur sambanden
mellan konjunkturen och aktiviteten pa arbetsmarknaden har förändrats över tid.

Arbetskraftsutbudet och konjunkturcykeln

Även arbetskraftsutbudet varierar över konjunkturcykeln. I en lagkonjunktur minskar
sannolikheten att fa jobb, vilket leder till att fler personer lämnar arbetskraften (detta
dämpar uppgangen i arbetslösheten). En del personer väljer till exempel att börja
studera. Under en högkonjunktur ökar däremot möjligheterna att fa jobb, vilket istället
ökar arbetskraftsutbudet da fler söker sig till arbetsmarknaden (detta bromsar nedgangen
i arbetslösheten). Tidsförskjutningen mellan BNP och arbetslösheten har sedan
1981 i genomsnitt varit tva kvartal, alltsa samma som mellan BNP och sysselsättning.
Diagram 2 visar utvecklingen av BNP och arbetslöshet i Sverige under perioden 1981-
2009.

Okuns lag – ett skattat samband mellan konjunkturen

och arbetslösheten

Arbetslösheten samvarierar alltsa normalt med konjunkturen. Detta samband brukar
av ekonomer kallas Okunsambandet eller Okuns lag.7 Okun (1962) presenterade tva
empiriska relationer, differensversionen och gapversionen, som bada sätter konjunkturläget
i relation till arbetslösheten. Differensversionen av Okuns lag fangar sambandet
mellan BNP-tillväxten och förändringen i arbetslösheten, medan gapversionen
visar relationen i form av avvikelser fran en mer langsiktig trend.8 Utgangspunkten i
Okuns lag är den BNP-tillväxt som krävs för att nivan pa arbetslösheten ska vara oför


4 I LAS, lagen om anställningsskydd, föreskrivs bland annat att en arbetstagare har rätt till mellan 1-6 manaders uppsägningsperiod samt
att företagen maste varsla mellan 2-6 manader innan uppsägningsperioden börjar.

5 Det finns ocksa en mängd andra faktorer som paverkar företagens beslut om storleken pa personalstyrkan och som kanske är mindre
beroende av det radande konjunkturläget. Förestaende pensionsavgangar, sjukfranvaro och franvaro pa grund av olika former av lagstadgade
ledigheter, sasom föräldraledighet och tjänstledighet, kan paverka företagens beslut vad gäller bade arbetstidsuttag av den befintliga
personalen och storleken pa personalstyrkan.

6 Andra tänkbara förklaringar till att BNP kan växa utan att sysselsättningen ökar är till exempel kapitaltillskott i företagen, innovationer
(teknologichocker) och strukturomvandling av ekonomin.

7 Arthur Okun formulerade i början av 1960-talet det negativa sambandet mellan BNP-tillväxt och förändringar i arbetslöshet, vilket blivit
känt som Okuns lag. Det är ett av makroekonomins mest välkända empiriska samband och används ofta som en tumregel i prognossammanhang.
James Tobin (1983) beskrev Okuns lag som “one of the most reliable empirical regularities of macroeconomics”.

8 Gapversionen av Okuns lag är i praktiken svar att använda eftersom de potentiella nivaerna av arbetslöshet och BNP inte är observerbara
och därför maste uppskattas.

Själva lagen innebär att om den faktiska BNP-tillväxten hamnar under denna
niva sa ökar arbetslösheten, och omvänt.9

Skattar man differensversionen av Okuns lag pa svenska data syns ett relativt starkt
samtida samband mellan arbetslösheten och BNP-tillväxten (se diagram 3). Men
under det senaste aret verkar sambandet ha försvagats (se även diagram 2). BNP föll
kraftigt 2009 utan att arbetslösheten steg som förväntat, givet det historiska sambandet.
BNP föll med nästan 5 procent. Enligt Okuns lag, illustrerad i diagram 3, skulle
arbetslösheten ha stigit med cirka 3 procentenheter. Utfallet blev nästan en procentenhet
lägre.

Men eftersom konjunkturläget paverkar arbetslösheten med en viss eftersläpning är
det inte bara den samtida utväxlingen som är intressant. Förändringen i arbetslösheten
paverkas även av BNP-tillväxten i tidigare perioder och eventuellt av förändringen
i arbetslösheten tidigare perioder. Därför skattas en dynamisk version av Okuns lag.
I modellen ingar bade samtida BNP-tillväxt och BNP-tillväxten i de tva föregaende
perioderna, samt förändringen av arbetslösheten i den närmast föregaende perioden,
enligt följande ekvation:10

(1) Förändring i arbetslöshett = a + b0*(BNP-tillväxt)t + b1*(BNP-tillväxt)t-1 + b2*(BNP-tillväxt)t-2

+ q*(Förändring i arbetslöshet)t-1 +e t

Kvoten -a/.b mäter hur snabbt ekonomin behöver växa för att arbetslöshetsnivan
ska vara oförändrad. Okun-koefficienten, som mäter vilken effekt tillväxttakten i BNP
har pa arbetslösheten, förväntas vara negativ. Detta innebär att en högre BNP-tillväxt
associeras med en lägre arbetslöshet och vice versa. Okun-koefficienten fran den
dynamiska versionen av Okuns lag beräknas som (.b/(1-q)).

Har sambandet förändrats?

Okuns lag är ett empiriskt skattat samband som kan förändras över tid. Eftersom relationen
mellan BNP och arbetslöshet är beroende av bland annat teknologisk utveckling,
politik, lagstiftning, preferenser, sociala normer och demografi finns det ocksa
skäl att tro att Okun-koefficienten ändras över tid. I perioder när sambandet mellan
konjunkturläget och aktiviteten pa arbetsmarknaden är svagare, till exempel när graden
av labour hoarding är högre än vad som är historiskt normalt, kan man förvänta
sig att Okun-koefficienten minskar, och vice versa.11

För att analysera hur Okunsambandet varierat över tid skattas ekvation (1) med
hjälp av sa kallade rullande regressioner.12 Okun-koefficienterna estimeras pa kvartalsdata,
uttryckt i arlig procentuell förändring, fran första kvartalet 1977 till fjärde
kvartalet 2009. Varje rullande regression estimeras pa 40 kvartal, det vill säga 10 ar.
Detta innebär att den första rullande regressionen estimerar värden av koefficienterna
fran ekvation (1) baserat pa data fran första kvartalet 1977 till fjärde kvartalet
1986. Stickprovet flyttas sedan fram ett kvartal i taget, och regressionen skattas om.
Proceduren upprepas till och med det sista stickprovet som avser första kvartalet 2000
till och med fjärde kvartalet 2009. Metoden innebär att äldre historik inte kommer att
paverka den senaste tidens relationer; till exempel kommer förändringar som skedde
pa 1990-talet inte att paverka estimaten för 2000-talet.

9 Okun (1962) fann för USA att tillväxten i BNP maste vara minst 3 procent för att arbetslösheten inte skall öka.

10 Tidsförskjutna observationer ingar i modellen för att fanga persistensen i data och för att fa en sa god anpassning som möjligt till

faktiska data. Genom att inkludera den laggade beroende variabeln i ekvationen kan man dessutom fa bort seriell korrelation i feltermen

(e t). Det bör i detta sammanhang ocksa nämnas att resultaten i studien är känsliga för valet av modellspecifikation.

11 Tidigare studier har visat att Okun-koefficienten varierar kraftigt beroende pa vilket land och tidsperiod som studeras. Koefficienten är
lägre i länder som tillämpar en hög grad av arbetsmarknadsskydd för sina anställda, till exempel Japan med förekomst av livstidskontrakt
pa arbetsmarknaden. Samtidigt är sambandet mer instabilt i länder med mindre flexibla arbetsmarknader. Se till exempel Moosa (1997),
Sögner och Stiassny (2002), Altig m.fl. (2002) och Knotek (2007).

12 Med rullande regressioner menas att ett specifikt samband skattas för flera olika tidsperioder. Varje enskild regression producerar ett
antal estimerade koefficienter. Om relationen är stabil över tid sa skiljer sig inte värdena pa de estimerade koefficienterna särskilt mycket
fran varandra.

Utväxlingen mellan konjunkturen och arbetslösheten varierar över tid

I diagram 4 visas hur bade den estimerade Okun-koefficienten och den tillväxttakt i
BNP som är förenlig med oförändrad arbetslöshet har varierat över tid. Okun–koefficienten
har under hela stickprovet varierat fran -0,4 till -1,5. Koefficienten lag pa
runt -0,5 fram till början av 1990-talet. Därefter ökade den för att ligga förhallandevis
stabilt kring -0,9 under en tioarsperiod. Koefficienten ökade ytterligare 2004 och har
fram till slutet av 2008 varit i genomsnitt -1,2. Detta indikerar att arbetslösheten under
2004-2008 var mer känslig för förändringar i BNP. Den sista rullande regressionen
som är baserad pa den senaste tioarsperioden, vilken ocksa inkluderar 2009, indikerar
dock att arbetslösheten aterigen har blivit mindre känslig för tillväxten i ekonomin. Nu
är utväxlingen mellan BNP och arbetslösheten ungefär -0,7, vilket är nära det historiska
genomsnittet sedan 1977. Detta innebär att om BNP-tillväxten blir en procentenhet
över den ”normala” (den tillväxttakt som är förenlig med oförändrad arbetslöshet)
minskar arbetslösheten med ungefär 0,7 procentenheter.

I diagram 4 framgar ocksa att det i dagsläget krävs en högre BNP-tillväxt för att arbetslösheten
ska minska, jämfört med en skattning för hela stickprovet. Sett över hela
tidsperioden har BNP-tillväxten behövt växa med mer än 2,3 procent för att arbetslösheten
ska minska. Denna relation har i likhet med Okun-koefficienten ocksa varierat.
I början av 2000-talet började den BNP-tillväxt som är förenlig med en oförändrad
arbetslöshet att stiga för att i dagsläget uppga till 2,8 procent.

Analysen visar ocksa att det totala genomslaget pa arbetslösheten av en förändring
i BNP nu tar längre tid. Diagram 5 visar de ackumulerade effekterna pa arbetslösheten
om BNP i period 1 (första kvartalet) växer med en procentenhet mer än vad som
krävs för oförändrad arbetslöshet. De olika linjerna i diagrammet visar hur effekten av
BNP-tillväxten pa arbetslösheten skiljer sig at mellan de olika tidsperioderna. För skattningen
som avser perioden 2000-2009 har endast 40 procent av det totala genomslaget
pa arbetslösheten skett efter fyra kvartal. Dessförinnan, bade under 1980- och
1990-talen, är genomslaget under de första fyra kvartalen ungefär dubbelt sa stort,
80 procent.

Slutsatser

Sambandet mellan variationer i BNP och aktiviteten pa arbetsmarknaden är förhallandevis
starkt. Det är ocksa normalt med en viss tidsförskjutning mellan förändringar
i produktionen och aktiviteten pa arbetsmarknaden. Men konjunkturcykler kan ha
väldigt olika karaktär. Orsaker till att kriser uppstar varierar, och de faktorer som
avgör styrkan och varaktigheten i konjunkturförlopp ser sällan identiska ut. Vid sidan
av cykliska variationer sker ocksa strukturella förändringar i ekonomin. Sammantaget
innebär detta att sambandet mellan BNP-tillväxten och aktiviteten pa arbetsmarknaden
förändras över tid. Ett tecken pa att sambandet förändrats det senaste aret är att
det kraftiga BNP-fallet 2009 inte resulterade i att arbetslösheten steg som förväntat,
givet det tidigare historiska sambandet.

Okuns lag är ett skattat samband mellan konjunkturen, i termer av BNP-tillväxt,
och aktiviteten pa arbetsmarknaden, i termer av arbetslöshet. Skattningar gjorda pa
svenska data visar att den totala utväxlingen mellan BNP och arbetslöshet har varierat
mellan olika perioder. Det har funnits en tendens till att BNP-tillväxten med tiden fatt
en allt större effekt pa arbetslösheten. När det senaste aret inkluderas i skattningarna
minskar dock utväxlingen ater och ligger i linje med ett historiskt genomsnitt sedan
1977. Samtidigt krävs det i dagsläget en högre ekonomisk tillväxt för att förändra nivan
pa arbetslösheten jämfört med det genomsnittligt historiska sambandet. Resultaten
visar ocksa att det nu tar längre tid innan en förändring i BNP-tillväxten fullt ut har
slagit igenom pa arbetslösheten.